Markusevangeliet

Kapitel 1

  1. Här börjar de goda nyheterna om Jesus Kristus, som är Guds son.

  2. Så står det i profeten Jesaja: "Se! Jag skickar min budbärare framför dig. Han ska förbereda vägen för dig.

  3. En röst hörs i öknen: 'Förbered vägen för Herren! Gör hans stigar raka!'"

  4. Johannes Döparen var i öknen. Han spred omvändelse genom dop till förlåtelse för synderna.

  5. Folk från hela Judéen och Jerusalem kom ut till honom. De döptes av honom i floden Jordan och erkände sina synder.

  6. Johannes hade kläder av kamelhår. Han hade ett läderbälte kring höften och åt gräshoppor och vild honung.

  7. Han ropade: "Den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte god nog att böja mig ner och knyta upp remmarna på hans sandaler."

  8. Jag har döpt er med vatten, men han ska döpa er med Helig Ande.

  9. Då hände det att Jesus kom från Nasaret i Galiléen och blev döpt i Jordan av Johannes.

  10. När han kom upp ur vattnet såg han plötsligt himlarna dras isär och Anden komma ner till honom som en duva.

  11. Det kom en röst från himlen: "Du är min älskade son. Jag är glad för dig."

  12. Anden skickade genast ut Jesus i öknen.

  13. Han var i öknen i fyrtio dagar och blev frestad av Satan. Han levde bland de vilda djuren och änglarna hjälpte honom.

  14. När Johannes hade blivit satt i fängelse kom Jesus till Galiléen och spred goda nyheter från Gud.

  15. Han sa: "Nu är det dags! Guds kungarike är här! Vänd om och tro de goda nyheterna!"

  16. När han gick omkring längs Galiléens sjö fick han syn på Simon och hans bror Andreas. De kastade ut nät i sjön, för de var fiskare.

  17. Jesus sa till dem: "Följ mig så ska jag göra er till fiskare som fiskar människor."

  18. De lämnade genast näten och följde honom.

  19. När de hade gått en liten bit fick han syn på Sebedaius son Jakob och hans bror Johannes. De var i båten och lagade näten.

  20. Han ropade genast på dem. De lämnade sin far Sebedaius i båten tillsammans med de inhyrda arbetarna och följde honom.

  21. De kom till Kapernaum och på vilodagen gick Jesus genast till synagogan och undervisade.

  22. De blev skakade av hans undervisning, för han undervisade dem som en med makt och inte som de skriftlärda.

  23. En man med en oren ande var plötsligt i deras synagoga och han skrek:

  24. "Jesus från Nasaret! Vad vill du oss? Har du kommit för att döda oss? Jag vet vem du är! Guds helige!"

  25. Då befallde Jesus honom: "Var tyst och försvinn från honom!"

  26. När den orena anden hade slitit i honom försvann den också med ett högt skrik.

  27. Alla var chockade och diskuterade med varandra: "Vad är detta? En ny undervisning med makt! Han befaller de orena andarna och de lyder honom!"

  28. Ryktet om honom spreds genast överallt i hela området kring Galiléen.

  29. När de hade kommit ut ur synagogan gick de genast till Simons och Andreas hus. Jakob och Johannes var med.

  30. Simons svärmor hade feber. De berättade genast för Jesus om henne.

  31. När de hade kommit fram tog Jesus henne i handen och reste henne upp. Febern lämnade henne och hon hjälpte dem.

  32. När solen gått ner och det blivit kväll tog de alla som led och hade demoner till honom.

  33. Hela staden samlades utanför dörren.

  34. Han botade många som led av olika slags sjukdomar och kastade ut många demoner, men han tillät inte demonerna att prata eftersom de visste vem han var.

  35. Jesus vaknade tidigt och det var fortfarande natt när han gick ut. Han gick bort till ett öde ställe och bad där.

  36. Simon och de som var i hans hus följde efter.

  37. De hittade Jesus och sa: "Alla letar efter dig."

  38. Han svarade: "Vi går till de närmaste byarna åt andra hållet så att jag kan predika där också. Det var därför jag gick ut."

  39. Han gick runt i hela Galiléen och predikade i deras synagogor och kastade ut demonerna.

  40. Det kom en spetälsk till Jesus som ropade på honom. Han föll på knä och sa: "Om du vill så kan du göra mig ren."

  41. Jesus kände medlidande med honom. Han räckte ut handen, rörde vid honom och sa: "Jag vill! Bli ren!"

  42. Då försvann spetälskan genast från honom och han var ren.

  43. När Jesus hade gett honom instruktioner skickade han genast iväg honom.

  44. Han sa: "Se till att du inte berättar något för någon. Gå iväg och visa upp dig för prästen. Bär fram offer för din rening som Mose befallde. Det blir ett vittnesbörd för dem."

  45. Men när mannen hade gått iväg började han berätta ivrigt och sprida ryktet. Det gjorde att Jesus inte längre kunde gå in i en stad öppet utan stannade på öde platser. Folk kom till honom från alla håll.

Kapitel 2

  1. Efter några dagar kom han tillbaka till Kapernaum. Ryktet spreds att han var hemma

  2. och det samlades så många att de inte ens fick plats utanför dörren och han berättade budskapet för dem.

  3. Några kom till Jesus med en som var lam. Fyra personer bar honom.

  4. De kunde inte ta sig fram till Jesus på grund av folkmassan, så de tog bort taket ovanför honom. När de brutit upp taket sänkte de ner sängen som den lame låg på.

  5. När Jesus såg deras tro sa han till den lame: "Mitt barn! Dina synder är förlåtna."

  6. Men några av de skriftlärda satt där och de tänkte tyst:

  7. "Varför säger han så? Han hånar Gud! Vem kan förlåta synder utom Gud?"

  8. Jesus märkte genast i sin ande att de tänkte så och sa: "Varför tänker ni så?

  9. Vad är lättast? Att säga till den lame: 'Dina synder är förlåtna.' eller att säga: 'Res dig! Ta upp din säng och gå!'?

  10. Men för att ni ska veta att människosonen har makt att förlåta synder på jorden." Han vände sig till den lame.

  11. "Jag säger till dig: Res dig! Ta upp din säng och gå hem!"

  12. Han reste sig och tog genast upp sängen och gick ut framför alla. Alla blev förundrade och hyllade Gud och sa: "Vi har aldrig sett något liknande!"

  13. De gick längst med sjön igen. Hela folket kom till honom och han undervisade dem.

  14. När de gick vidare fick Jesus syn på Alfeus son Levi som satt vid tullbåset. Jesus sa till honom: "Följ mig!" Levi reste sig upp och följde honom.

  15. Det blev så att de åt i hans hus. Många tulltjänstemän och syndare åt med Jesus och hans lärjungar, för det var många som följde honom.

  16. De skriftlärda av fariséerna såg att Jesus åt med syndare och tulltjänstemän och sa till hans lärjungar: "Att han äter med tulltjänstemän och syndare!"

  17. Jesus hörde det och sa till dem: "De friska behöver ingen läkare, men det gör de sjuka. Jag har inte kommit för att bjuda in syndfria utan syndare."

  18. Johannes lärjungar och fariséerna fastade. Några kom till Jesus och frågade: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariséernas lärjungar, men inte dina?"

  19. Jesus svarade: "Gästerna på bröllopet kan väl inte fasta så länge brudgummen är hos dem? Nej! Så länge brudgummen är hos dem kan de inte fasta.

  20. Men det kommer dager då brudgummen tas ifrån dem. Då ska de fasta.

  21. Ingen syr i en lapp av nytt tyg på ett gammalt plagg. Annars skulle det nya tyget slita bort det gamla och göra skadan värre.

  22. Ingen häller heller nytt vin i gamla lädersäckar. Annars spränger vinet säckarna och förstör både vinet och säckarna. Nej! Nytt vin hälls i nya säckar."

  23. Det blev så att Jesus en vilodag gick genom ett fält med säd. När de gick började lärjungarna rycka av kornen.

  24. Fariséerna sa till honom: "Kolla! Varför gör de sånt som man inte får göra på vilodagen?"

  25. Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David och de som var med honom gjorde när de var hungriga och i nöd?

  26. Han gick in i Guds hus när Abjatar var överstepräst och åt det framsatta brödet. Det får ingen äta utom offerprästerna. Han gav också till dem som var med honom."

  27. Jesus sa till dem: "Vilodagen gjordes för människan, inte människan för vilodagen.

  28. Därför är människosonen också vilodagens herre."

Kapitel 3

  1. Han kom till synagogan igen. Där fanns det en man som hade en förtorkad hand.

  2. De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle göra mannen frisk på vilodagen. Då skulle de kunna anklaga honom.

  3. Han sa till mannen, han med den förtorkade handen: "Ställ dig upp så att alla kan se!"

  4. Han frågade de andra: "Är det rätt att göra gott eller att göra ont på vilodagen? Ska man rädda liv eller döda?" Men de var tysta.

  5. Han såg sig argt omkring. Han blev ledsen för att de var så blinda. Han sa till mannen: "Sträck ut din hand." Mannen sträckte ut handen och den var som ny.

  6. Fariséerna gick ut därifrån och kom genast överens med Herodianerna att de skulle döda honom.

  7. Jesus drog sig tillbaka till sjön med sina lärjungar. Många från Galiléen och Judéen följde efter.

  8. En stor folkmassa kom till honom när de hörde allt vad han gjorde. De var från Jerusalem, från Iduméen, från andra sidan Jordan och från området kring Tyros och Sidon.

  9. Jesus bad sina lärjungar att förbereda en liten båt åt honom så att folkmassan inte skulle skulle tränga ihjäl honom.

  10. För han helade många, så att alla som hade ont kastade sig på honom för att få röra vid honom.

  11. När de de orena andarna såg honom föll de ner framför honom och skrek: "Du är Guds son!"

  12. Jesus tystade dem envist för att de inte skulle avslöja vem han var.

  13. Jesus gick upp på berget och kallade till sig dem han ville och de kom fram till honom.

  14. Han valde tolv som han kallade budbärare. De skulle vara med honom och han skulle skicka budskap med dem.

  15. De skulle också ha makt att kasta ut demoner.

  16. Han valde dessa tolv: Simon, som han kallade Petrus.

  17. Sebedeus son Jakob och hans bror Johannes. Han kallade dem Boargenes. Det betyder åskans pojkar.

  18. Andreas, Filippis, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Alfeus son Jakob, Taddaius och Simon från Kanaan.

  19. Judas Iskariot, som lämnade ut honom.

  20. Han kom hem och folket samlades igen så att de inte ens kunde äta.

  21. När hans familj hörde det gick de ut för att ta hand om honom för de trodde att han hade blivit galen.

  22. När de skriftlärda från Jerusalem hade kommit ner sa de: "Han har Belsebub i sig!" Och: "Han kastar ut demonerna med hjälp av demonernas herre."

  23. När Jesus kallat på dem pratade han med dem i liknelser: "Hur kan Satan kasta ut Satan?

  24. Om ett land splittrades så skulle det landet inte finnas kvar.

  25. Om en familj splittrades så skulle den familjen inte finnas kvar.

  26. Om Satan förklarade krig mot sig själv och splittrades skulle han inte finnas kvar. Då är det slut med honom.

  27. Ingen kan gå in i den starkes hus och stjäla hans saker om han inte först binder den starke. Först då kan han plundra hans hus.

  28. Jag menar vad jag säger. Människorna ska få förlåtelse för alla sorters synder och allt hån mot Gud, vad de än har sagt.

  29. Men den som hånar den Helige Anden får aldrig förlåtelse utan är skyldig till evig synd."

  30. För de sa: "Han har en oren ande."

  31. Hans mor och bröder kom dit. När de stod utanför hälsade de att han skulle komma ut.

  32. Folket satt runt Jesus och de sa till honom: "Din mor och dina bröder är utanför och vill träffa dig."

  33. Jesus svarade: "Vem är min mor och mina bröder?"

  34. Han såg sig omkring på dem som satt runt honom och sa: "Titta! Här är min mor och mina bröder!

  35. För den som gör vad Gud vill, vem det än är, den är min bror, syster och mor."

Kapitel 4

  1. Jesus började undervisa vid sjön igen. Det kom så mycket folk till honom att han gick ombord på båten. Han satt ute på sjön och folket stod på stranden.

  2. Jesus undervisade dem med hjälp av många liknelser. I sin undervisning sa han:

  3. "Lyssna! Det var en gång en bonde som gick ut för att så.

  4. En del korn föll längs med stigen och fåglarna kom och åt upp dem.

  5. Andra korn föll på stenig mark där det inte fanns så mycket jord. De sköt genast upp, för de hade inte djup jord.

  6. Men så snart solen gått upp brändes de. De torkade eftersom de inte hade någon rot.

  7. Andra korn föll bland tistlarna. Tistlarna växte upp och kvävde kornet och det gav ingen frukt.

  8. Andra korn föll i den bra jorden och de gav frukt. De växte upp och gav trettio, sextio och hundra nya korn."

  9. Jesus fortsatte: "Lyssna om du hör något med öronen!"

  10. När de var själva frågade de tolv och de som följde honom om liknelsen.

  11. Han svarade: "Ni har fått Guds kungarikes hemlighet, men för de andra som är utanför är allt liknelser.

  12. Om de inte omvänder sig och får förlåtelse ska de titta utan att se och höra utan att förstå.

  13. Men hur är det med er? Förstår ni inte denna liknelse? Hur ska ni då kunna förstå alla andra liknelser?

  14. Han som sår, han sår ordet.

  15. Detta är betydelsen av kornen vid stigen. När ordet sås hör de, men Satan kommer genast och tar ordet som såtts i dem.

  16. De som sås på stenig mark tar genast glatt emot ordet när de hör det.

  17. Men de har ingen rot i sig. De varar ett tag, men när de blir förtryckta eller förföljda för ordets skull faller de genast.

  18. Detta är de som sås i tistlarna. De hör ordet

  19. men världens måsten, pengarnas dragningskraft och många andra lockande lustar kväver ordet och det blir utan frukt.

  20. Men de som såtts i den bra jorden är de som hör ordet och tar emot det. De bär frukt och ger trettio, sextio och hundra nya korn."

  21. Han fortsatte: "Man tänder väl inte ett ljus för att sätta det under en balja eller säng? Nej, det sätts på ljushållaren!

  22. Det som är hemligt är till för att avslöjas. Det som händer gömt händer där för att komma fram i ljuset.

  23. Lyssna du som har öron att höra med!"

  24. Jesus sa: "Ha öronen med er. Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er och det ska bli ert.

  25. Den som har ska få och den som inte har ska förlora också det han har."

  26. Jesus sa: "Guds kungarike är som när en man kastar ett frö på marken.

  27. Han sover på natten och vaknar på morgonen. Fröet gror och växer upp men han vet inte hur det går till.

  28. Marken bär frukt av sig själv. Först ett blad, sedan ett ax, sedan fullt med korn i axet.

  29. Men när frukten är klar tar han genast fram skäran, för då är det dags att skörda."

  30. Jesus sa: "Vad ska vi jämföra Guds kungarike med? Vilken liknelse ska vi använda?

  31. Med senapskornet! När det såddes på marken var det mindre än alla andra frön.

  32. Men när det såtts växer det upp och blir större än alla örter. Det får stora grenar så att fåglarna kan vila i skuggan av dem."

  33. Jesus undervisade ordet för dem med många liknande liknelser så att de förstod.

  34. Han undervisade bara i liknelser, fast inte med sina egna. Han förklarade allt för lärjungarna.

  35. När det hade blivit kväll samma dag sa han till dem: "Vi åker över till andra sidan sjön."

  36. När de skickat hem folket tog de med sig Jesus i båten som han redan var i. Några andra båtar följde också med.

  37. Det blåste upp till storm och vågorna slog in i båten så att den fylldes med vatten.

  38. Jesus sov längst bak i båten på en dyna. De väckte honom och sa: "Lärare! Bryr du dig inte om att vi dör?"

  39. Han reste sig upp och tillrättavisade vinden och sa till sjön: "Bli stilla! Var lugn!" Vinden slutade blåsa och det blev väldigt lungt.

  40. Jesus frågade: "Varför är ni rädda? Har ni ingen tro än?"

  41. De blev väldigt rädda och frågade varandra: "Vem är han ens? Både vinden och sjön lyder honom!"

Kapitel 5

  1. De kom till Geraseernas område på andra sidan sjön.

  2. När de gick ur båten möttes de av en man med en oren ande som kom från gravarna.

  3. Mannen bodde i gravarna och ingen kunde binda honom med kedjor längre.

  4. Så fort han blivit bunden med fotbojor och kedjor slet han sönder dem. Ingen kunde göra honom tam.

  5. Han var alltid i bergen och i gravarna, både på natten och dagen. Han skrek och skar sig själv med stenar.

  6. När han såg Jesus på avstånd rusade han fram och kastade sig ner framför honom.

  7. Han ropade högt: "Jesus, den högste gudens son! Vad vill du mig? Jag besvär dig vid Gud! Plåga mig inte!"

  8. För Jesus sa till honom: "Försvinn från mannen, du orena ande."

  9. Jesus frågade honom: "Vad heter du?" Han svarade: "Jag heter Legion, för vi är många."

  10. De bad Jesus många gånger att han inte skulle skicka bort dem från området.

  11. Det fanns en stor hjord med grisar som blev matade vid berget.

  12. Andarna bad Jesus: "Skicka in oss bland grisarna, så att vi kan åka in i dem!"

  13. Jesus lät dem göra det. När de hade lämnat mannen flög de orena andarna in i grisarna. Hjorden rusade mot stupet vid sjön. Det var ungefär två tusen grisar som drunknade i sjön.

  14. De som matade grisarna flydde. De berättade både i staden och på landet och folk kom för att se vad som hade hänt.

  15. De kom till Jesus och han som hade demoner. Han som hade haft en legion var nu klädd och klar i huvudet. De blev rädda.

  16. De som hade sett allt berättade för folket vad som hade hänt med honom som hade demoner och med grisarna.

  17. Då började de ropa till Jesus att han skulle lämna deras område.

  18. När Jesus steg i båten ropade mannen som haft demoner på honom. Han ville följa med.

  19. Men Jesus lät honom inte utan sa: "Gå hem till din familj. Berätta allt för dem. Allt vad Herren har gjort för dig och hur han visade medlidande mot dig."

  20. Mannen gick iväg och började berätta i Dekapolis om allt vad Jesus gjort mot honom och alla förundrade sig.

  21. När Jesus åkt med båten till andra sidan sjön kom det mycket folk till honom där han var på stranden igen.

  22. En föreståndare för synagogan som hette Jairus kom till honom. När han fått syn på Jesus föll han ner vid Jesus fötter.

  23. Jairus bad honom många gånger: "Min dotter håller på att dö! Du måste komma och lägga händerna på henne så att hon blir räddad och får leva!"

  24. Jesus gick iväg med Jairus. Mycket folk följde honom och de trängdes för att komma nära.

  25. En kvinna hade haft blödningar i tolv år.

  26. Hon hade lidit mycket av många läkare. Hon hade spenderat allt hon ägde men inte fått något för det utan hade snarare blivit sämre.

  27. Hon hade hört om Jesus och var nu i folkmassan bakom honom. Hon nuddade hans kläder.

  28. Hon tänkte: "Om jag bara får röra hans kläder så kommer jag att bli räddad."

  29. Hennes blödning torkade genast upp och hon kände i kroppen att hon blivit helad från plågan.

  30. Jesus kände genast hur kraft gick ut från honom. Han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"

  31. Lärjungarna sa: "Du ser själv hur folket trängs för att komma nära dig och du frågar ändå: 'Vem rörde mig?'"

  32. Han såg sig omkring för att få syn på kvinnan som hade gjort det.

  33. Kvinnan blev rädd och skakade. Hon visste vad som hade hänt. Hon kom och föll ner framför Jesus och berättade hur det var.

  34. Jesus sa till henne: "Dotter! Din tro har räddat dig. Gå i frid och var frisk från din plåga."

  35. Han pratade fortfarande när någon från föreståndarens hus kom och sa: "Din dotter är död. Varför stör du läraren mer?"

  36. Jesus hörde vad de sa till föreståndaren och sa till honom: "Var inte rädd! Bara tro!"

  37. Jesus lät inte någon följa med honom utom Petrus, Jakob och Johannes som var Jakobs bror.

  38. De kom in i föreståndarens hus. Jesus såg på kaoset. Det var högljudd dödsklagan och klagorop.

  39. När han kommit in sa han till dem: "Varför klagar ni och är så upprörda? Barnet är inte dött. Hon sover."

  40. De hånskrattade åt honom. När han skickat ut alla tog han med sig barnets far, mor och de som följt med honom, in dit där barnet var.

  41. Han grep barnets hand och sa: "Talitha koum!" Det betyder: "Flicka! Jag säger till dig att vakna!"

  42. Flickan reste sig genast upp och gick runt. Hon var tolv år gammal. De blev häpna och fylldes genast av stor förundran.

  43. Jesus instruerade dem noggrannt om att ingen skulle få veta vad som hänt. Han sa också till dem att de skulle ge henne något att äta.

Kapitel 6

  1. Jesus gick iväg därifrån och kom till sitt eget område och hans lärjungar följde honom.

  2. När det hade blivit vilodag började han att undervisa i synagogan. Många som hörde blev förundrade och sa: "Varifrån har han fått detta?" och "Vilken vishet han har!" och "Vilka krafter som kommer genom hans händer!

  3. Är det inte hantverkaren? Är han inte Marias son? Är han inte bror till Jakob, Joses, Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" De blev stötta av honom.

  4. Jesus sa till dem: "En profet är inte föraktad förutom i sitt eget område, bland sina släktingar och i sitt eget hem."

  5. Han kunde inte göra någon övernaturlig handling där. Bara några sjuka blev helade när han lagt händerna på dem.

  6. Jesus förundrade sig över att de inte trodde. Han gick runt mellan byarna och undervisade.

  7. Jesus kallade till sig de tolv och skickade ut dem i par. Han gav dem makt över de orena andarna.

  8. Han gav dem instruktionen att de inte skulle ta med sig något på resan utom en stav. De skulle inte ta med bröd och väska eller ha några pengar i bältet.

  9. De fick ha sandaler, men skulle inte sätta på sig extra lager med kläder.

  10. Jesus sa: "När ni kommer till ett hem. Stanna hos dem tills ni går därifrån.

  11. Om de inte tar emot er eller lyssnar på er, gå därifrån och skaka av er smutset under fötterna som ett vittne mot dem."

  12. När de hade gått iväg spred de att folk skulle omvända sig.

  13. De kastade ut många demoner och hällde olja på många sjuka så att de blev botade.

  14. Kung Herodes hörde om Jesus, för han hade blivit känd. Några sa: "Johannes Döparen har uppstått från döden och därför verkar krafter i honom."

  15. Andra sa: "Det är Elia." Ytterligare andra sa: "Han är en profet som en av profeterna!"

  16. När Herodes fått höra sa han: "Johannes som jag halshögg har uppstått."

  17. För Herodes hade gripit Johannes och satt honom i fängelse för Herodias skull. Herodias var fru till Herodes bror Filippus, men Herodes hade gift sig med henne.

  18. Johannes sa till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att ha din brors fru."

  19. Herodias hatade Johannes. Hon ville döda honom, men kunde inte

  20. för Herodes var rädd för Johannes. Han visste att han var en god och helig man. Herodes lät honom leva och när han hade lyssnat på honom funderade han mycket. Han lyssnade gärna på Johannes.

  21. När tiden var inne för att fira Herodes födelsedag bjöd han sina stormän, kaptenerna och de främsta i Galiléen på middag.

  22. Herodias dotter kom in och dansade för Herodes och de som satt vid borden. Kungen sa till flickan: "Be mig om vad du vill så ska jag ska ge det till dig"

  23. Han upprepade sitt löfte till henne: "Vad du än önskar dig av mig ska jag ge dig. Ända upp till halva mitt kungarike."

  24. Flickan gick ut och frågade sin mor: "Vad ska jag önska mig?" Hon svarade: "Johannes döparens huvud"

  25. Hon kom strax tillbaka till kungen och bad honom: "Jag vill att du genast ger mig Johannes döparens huvud på en serveringsplanka"

  26. Kungen blev ledsen för det han lovat. Han ville inte säga nej till henne inför sina gäster.

  27. Han skickade genast iväg bödeln med befallningen att hämta Johannes huvud. Bödeln gick iväg och halshögg Johannes i fängelset.

  28. Bödeln kom tillbaka med Johannes huvud på en serveringsplanka som han gav till flickan. Flickan gav den till sin mor.

  29. När Johannes lärjungar fick höra vad som hänt kom de och tog hans kropp och la den i en grav.

  30. Lärjungarna kom tillbaka till Jesus. De berättade allt som de hade gjort och allt vad de hade undervisat.

  31. Han sa: "Följ med till ett område där ingen bor så att vi kan vara själva och vila lite." För det var så många som kom och gick att de inte ens hade tid att äta.

  32. De tog båten bort till ett område där ingen bodde och där de kunde vara själva.

  33. Men några såg att de åkte och många som fick höra det sprang dit till fots från alla städer och kom fram före dem.

  34. När de kom fram såg Jesus att där redan var mycket folk. Han kände medlidande med dem eftersom de var som får som saknade herde. Han började undervisa dem om många saker.

  35. När timmarna gick kom hans lärjungar fram till honom och sa: "Det bor ingen här och det har blivit sent.

  36. Skicka iväg folket så att de kan gå till gårdarna och byarna här i närheten och köpa mat att äta."

  37. Men han svarade: "Ni kan ge dem mat!" De svarade: "Ska vi gå iväg och köpa bröd för två hundra denarer till mat åt dem?"

  38. Han svarade: "Gå och se efter hur många bröd ni har!" De undersökte saken och svarade: "Fem bröd och två fiskar."

  39. Jesus sa åt alla att bilda grupper i det gröna gräset.

  40. De la sig i grupper med hundra eller femtio personer i varje grupp.

  41. Jesus tog de fem bröden och de två fiskarna. Han tittade upp mot himlen och välsignade dem. Han delade bröden och gav dem åt lärjungarna så att de kunde dela ut dem. Han delade också de två fiskarna åt alla.

  42. Alla åt och blev mätta.

  43. De samlade ihop tolv korgar med rester av bröd och fisk.

  44. Det var femtusen personer som hade ätit.

  45. Jesus sa till sina lärjungar att gå i båten och åka före honom till Betsaida på andra sidan sjön när han skickade iväg folket.

  46. När folket hade lämnat honom gick han upp på berget för att be.

  47. När det hade blivit kväll var båten mitt ute på sjön och Jesus var ensam på land.

  48. Jesus såg att det var jobbigt för dem att ro mot vinden. Vid småtimmarna kom han gående på sjön och ville gå förbi dem.

  49. Lärjungarna såg honom gå på sjön. De trodde att det var ett spöke och skrek högt.

  50. Alla såg honom och blev rädda. Men Jesus pratade genast med dem och sa: "Lugna er! Det är jag! Var inte rädda!"

  51. Han steg upp i båten. Vinden la sig och lärjungarna var i chock.

  52. De hade inte förstått bröden utan fått hårda hjärtan.

  53. När de hade kommit över sjön kom de till Gennesaret och la till där.

  54. När de hade kommit ur båten kände några genast igen Jesus.

  55. De sprang runt i hela området och folk började bära dem som var sjuka till platsen där de hört att han var.

  56. Vart Jesus än kom, till byar, städer, gårdar och torg, la folk de sjuka och bad honom att de i alla fall skulle få nudda kanten på hans kläder. Alla som lyckades röra honom blev friska.

Kapitel 7

  1. Fariséerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades hos Jesus.

  2. De såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena händer, alltså utan att tvätta händerna.

  3. Fariséerna och alla judar äter inte utan att ha tvättat händerna noga, för de håller fast vid de gamlas traditioner.

  4. De äter inte heller när de komma från torget utan att tvätta sig först. De håller också många andra traditioner, som att skölja skålar, grytor och kärl av koppar.

  5. Därför frågade fariséerna och de skriftlärda Jesus: "Varför lyder inte dina lärjungar de gamlas traditioner, utan äter bröd med orena händer?"

  6. Han svarade dem: "Skådespelare! Jesaja profeterade rätt om er! Ni gör som det står: 'Detta folk ärar mig med läpparna, men deras hjärta är långt borta från mig.

  7. De respekterar mig utan nytta, eftersom de lär ut människors regler.'

  8. Ni lämnar Guds regler och håller människliga traditioner."

  9. Jesus fortsatte: "Ja, ni tar bort Guds bud för att hålla traditionen!

  10. Mose sa: 'Hedra din far och din mor' och 'Den som hånar sin far eller sin mor ska dö.'

  11. Men ni säger: 'Om en man säger till sin far eller sin mor: Det jag kunde ha gett till dig har jag gett som korban, alltså som offergåva.

  12. Då har han gjort tillräckligt för sin far eller sin mor.'

  13. Så tar ni bort Guds ord med er ärvda tradition. Ni gör också mycket annat som liknar detta."

  14. Jesus kallade på folket igen sa: "Lyssna på mig och förstå!

  15. Inget som kommer utifrån in i människan kan göra henne oren. Det är bara det som kommer ut från människan som gör henne oren."

  16. När han hade lämnat folket och kommit inomhus frågade hans lärjungar honom on liknelsen.

  17. Han svarade: "Förstår ni inte heller? Förstår ni inte att inget som går in i människan utifrån kan orena henne

  18. eftersom det inte kommer in i hjärtat utan ner i magen och fortsätter ut på toaletten och renar människan.

  19. Han fortsatte: "Men det som går ut från människan orenar henne.

  20. För inifrån, från människornas hjärta, kommer de dåliga tankarna, horeri, stöld, mord,

  21. äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, frosseri, avundsjuka, hån, högmod och galenskap.

  22. Allt detta onda kommer inifrån och orenar människan."

  23. Han reste sig och gick bort därifrån till Tyrus område. Han gick in i ett hus men ville inte att någon skulle få vet det, men han kunde inte gömma sig.

  24. En kvinna fick höra om honom och kom och föll ner vid hans fötter, för hennes flicka hade en oren ande.

  25. Hon var syrofenicisk grek. Hon bad Jesus att han skulle kasta ut demonen ur hennes dotter.

  26. Han svarade: "Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta barnens mat och kasta den åt hundvalparna."

  27. Hon svarade: "Herre! Också hundarna under bordet äter av barnens smulor!"

  28. Då sa han till henne: "På grund av det ordet säger jag: Gå! Demonen har försvunnit från din dotter."

  29. När hon kom hem hittade hon flickan på sängen och demonen var borta.

  30. Jesus gick bort från Tyrus område igen och tog vägen genom Sidon och kom genom Dekapolis område till Galiléens sjön.

  31. Några bar dit en som var döv och nästan stum och de kallade på Jesus för att han skulle lägga händerna på honom.

  32. Jesus tog honom bort från folket. Han satte sina fingrar i hans öron, spottade och rörde hans tunga.

  33. Han tittade upp mot himlen, suckade och sa: "Effata!" Det betyder: "Öppna dig!"

  34. Då öppnades mannens öron och bandet på hans tunga lossnade och han talade klart.

  35. Jesus förbjöd dem att berätta detta för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto mer berättade de.

  36. Folket var mycket förundrade och sa: "Allt han gjort är gott! Han får de döva att höra och de stumma att prata!"

Kapitel 8

  1. Det samlades mycket folk igen, men de hade inget att äta. Jesus kallade på sina lärjungar och sa:

  2. "Jag känner medlidande med folket. De har redan varit hos mig i tre dagar och de har inget att äta.

  3. Om jag låter dem gå hem hungriga kommer de att bli utmattade på vägen. Några av dem har ju kommit från långt borta."

  4. Då svarade hans lärjungar honom: "Varifrån ska man få bröd att göra dem mätta med här i öknen?"

  5. Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju."

  6. Då sa han till folket att lägga sig på marken. Han tog de sju bröden, tackade Gud, delade dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle dela ut dem. De delade ut åt folket.

  7. De hade också några små fiskar. När han hade välsignat dem, sa han att man skulle dela ut dem på samma sätt.

  8. De åt och blev mätta. Man samlade sedan upp sju korgar med bitar som var kvar.

  9. Det var ungefär fyra tusen personer som hade samlats. Sedan lät Jesus dem gå hem.

  10. Sedan steg han i båten med sina lärjungar och åkte till området vid Dalmanuta.

  11. Fariséerna kom dit och började diskutera med honom. De ville sätta dit honom och krävde att han gjorde en övernaturlig handling som bevis.

  12. Då suckade han djupt i sin ande och sa: "Varför kräver detta släkte ett bevis? Jag menar vad jag säger. Detta släkte ska inte få några bevis."

  13. Han lämnade dem, gick i båten igen och åkte över till andra sidan sjön.

  14. De hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett enda bröd med sig i båten.

  15. Jesus sa till dem: "Akta er för fariséernas surdeg och för Herodes surdeg."

  16. De började diskutera att de inte hade bröd med sig.

  17. När Jesus märkte detta sa han till dem: "Varför diskuterar ni att ni inte har bröd med er? Förstår ni fortfarande ingenting? Är era hjärtan så hårda?

  18. Ni har ju ögon. Ser ni inte? Ni har ju öron. Hör ni inte?

  19. Hur många korgar fulla av bitar samlade ni upp när jag delade de fem bröden åt de fem tusen?" De svarade: "Tolv."

  20. "Och när jag delade de sju bröden åt de fyra tusen, hur många korgar fulla av bitar samlade ni upp då?" De svarade: "Sju."

  21. Då sa han till dem: "Förstår ni fortfarande ingenting?"

  22. De kom till Betsaida. Några tog en som var blind till honom och bad honom att han skulle röra vid honom.

  23. Då tog han den blinde i handen och ledde honom utanför byn. Sedan spottade han på hans ögon och la händerna på honom och frågade honom: "Ser du något?"

  24. Han såg upp och svarade: "Jag kan se människorna! De ser ut som träd och går omkring!"

  25. Jesus la händerna på hans ögon igen och nu såg han tydligt och var botad och kunde se allting klart.

  26. Jesus lät honom gå hem och sa: "Gå inte in i byn!"

  27. Jesus gick bort till byarna vid Cesarea Filippi med sina lärjungar. På vägen dit frågade han sina lärjungar en fråga: "Vem säger folket att jag är?"

  28. De svarade: "Johannes döparen. Andra säger Elia eller en av profeterna."

  29. Då frågade han dem: "Vem säger då ni att jag är?" Petrus svarade: "Du är Messias."

  30. Då förbjöd han dem strängt att säga detta om honom till någon.

  31. Sedan började han undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket, och att han skulle bli förkastad av de äldste, översteprästerna och de skriftlärda, och att han skulle bli dödad, men att han tre dagar senare skulle uppstå igen.

  32. Han pratade om detta helt öppet. Då tog Petrus honom åt sidan och började säga emot honom.

  33. Jesus vände sig om och när han då såg sina lärjungar sa han strängt till Petrus: "Gå bort, Satan, och stå inte i vägen för mig. Dina tankar är inte Guds tankar utan människors."

  34. Han kallade till sig folket och sina lärjungar och sa till dem: "Om någon vill följa mig, så ska han förneka sig själv och ta sitt kors på sig. Då följer han mig.

  35. Den som vill rädda sitt liv kommer att förlora det, men den som förlorar sitt liv för min och de goda nyheternas skull kommer att rädda det.

  36. Vad tjänar en människa på att vinna hela världen om hon förlorar livet?

  37. Vad kan en människa ge som betalning för sitt liv?

  38. Den som skäms för mig och mina ord i detta otrogna och syndiga släkte, för honom ska också Människosonen skämmas när han kommer i sin Fars härlighet med de heliga änglarna."

Kapitel 9

  1. Han sa till dem: "Jag menar vad jag säger. Bland dem som står här finns några som inte ska dö innan de får se Guds kungarike komma i kraft."

  2. Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg. Där var de ensamma. Hans utseende förvandlades inför dem

  3. och hans kläder blev glansiga och mycket vita, så vita som ingen tvättare på jorden kan bleka kläder.

  4. Elia och Mose visade sig för dem och de pratade med Jesus.

  5. Då sa Petrus till Jesus: "Rabbi, det är härligt att vara här. Låt oss göra tre tält. Ett åt dig, ett åt Mose och ett åt Elia."

  6. Han visste inte vad han skulle säga, för de blev väldigt rädda.

  7. Då kom ett moln som skuggade dem och ur molnet kom det en röst: "Detta är min älskade Son. Lyssna på honom."

  8. När de såg sig omkring märkte de att det inte var någon kvar hos dem utom Jesus.

  9. När de gick ner från berget sa han åt dem att de inte skulle berätta för någon vad de hade sett innan Människosonen hade uppstått från de döda.

  10. De la märke till det ordet och började prata med varandra om vad det kunde betyda med att han skulle uppstå från de döda.

  11. De frågade honom en fråga: "Varför säger de skriftlärda att Elia måste komma först?"

  12. Han svarade dem: "Elia måste faktiskt komma först och göra allt som nytt igen. Men hur kan det då stå om Människosonen att han ska lida mycket och bli föraktad?

  13. Men jag säger er att Elia redan har kommit. De gjorde mot honom som de ville, precis som det står om honom."

  14. När de kom till lärjungarna, såg de att mycket folk hade samlats runt dem och att några skriftlärda diskuterade med dem.

  15. När folket fick se Jesus blev de mycket förvånade och skyndade fram och hälsade på honom.

  16. Han frågade dem: "Varför diskuterar ni med dem?"

  17. En man i folksamlingen svarade honom: "Lärare! Jag har tagit min son till dig. Han har en stum ande.

  18. Anden griper tag och sliter i honom. Han dreglar, gnisslar tänder och blir som livlös. Jag bad dina lärjungar att kasta ut honom, men de kunde inte."

  19. Jesus sa till dem: "Åh, du släkte utan tro. Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken."

  20. De tog honom till Jesus. När han fick syn på Jesus, slet och ryckte anden honom. Han trillade ner på marken, rullade runt och dreglade.

  21. Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit såhär med honom?" Han svarade: "Ända sedan han var ett litet barn.

  22. Det händer ofta att den kastat honom i eld eller vatten för att döda honom. Men om du kan göra något, så ha medlidande med oss och hjälp oss."

  23. Jesus sa: "Om jag kan, säger du. Den som tror kan allt."

  24. Då ropade pojkens far: "Jag tror! Hjälp min otro."

  25. När Jesus såg att folk samlades snabbt, befallde han den orena anden strängt: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig: Lämna honom och kom aldrig tillbaka."

  26. Då skrek han, slet och ryckte och lämnade sedan pojken. Pojken blev som död, så att folk trodde att han verkligen var död.

  27. Men Jesus tog honom i handen och reste honom upp och han levde.

  28. När Jesus hade kommit inomhus och de var ensamma, frågade hans lärjungar honom: "Varför kunde inte vi kasta ut anden?"

  29. Han svarade dem: "Denna sorten kan bara kastas ut med hjälp av bön."

  30. De gick därifrån och vandrade genom Galiléen. Men han ville inte att någon skulle få vet det

  31. för han undervisade sina lärjungar. Han sa till dem: "Människosonen ska bli överlämnad i människors händer och man ska döda honom, men tre dagar efter att han har blivit dödad ska han uppstå igen."

  32. De förstod inte vad han sade, men vågade inte fråga honom.

  33. De kom till Kapernaum. När han hade kommit dit där han bodde frågade han dem: "Vad var det ni pratade om på vägen?"

  34. Men de var tysta för de hade på vägen dit pratat med varandra om vem av dem som var viktigast.

  35. Då satte han sig ner och kallade på de tolv och sa till dem: "Om någon vill vara den förste så ska han vara den siste av alla och allas tjänare."

  36. Han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem. Sedan tog han upp det i famnen och sa till dem:

  37. "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar inte emot mig, utan honom som har sänt mig."

  38. Johannes sa till honom: "Lärare! Vi såg hur en man som inte följer oss kastar ut onda andar i ditt namn. Vi sa till honom, eftersom han inte följde oss."

  39. Men Jesus sa: "Hindra honom inte. Ingen som har gjort en övernaturlig handling i mitt namn kan sedan genast prata illa om mig.

  40. Den som inte är mot oss är för oss.

  41. Ja, jag menar vad jag säger. Den som ger er ett glas vatten att dricka för att ni hör till Kristus ska verkligen inte gå utan belöning.

  42. Om någon leder en av dessa små som tror vilse, skulle det vara bättre för honom att få en kvarnsten runt halsen och kastas i havet.

  43. Om din hand leder dig vilse, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att du kommer till Gehenna, elden som inte slocknar, med båda händerna i behåll.

  44. Om din fot leder dig vilse, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att kastas i Gehenna med båda fötterna i behåll.

  45. Om ditt öga leder dig vilse, så riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds kungarike med ett öga än att kastas i Gehenna med båda ögonen i behåll,

  46. där deras mask inte dör och elden inte slocknar.

  47. För alla kommer att saltas med eld.

  48. Salt är bra, men om saltet blir saltlöst, vad ska man då skydda det med? Ha salt i er och håll frid med varandra."

Kapitel 10

  1. Han reste sig och gick till gränsen till Judéen på andra sidan Jordan. Mycket folk samlades runt honom igen och han undervisade dem igen som han brukade.

  2. Några fariséer kom dit för att få fast honom och frågade honom om det är tillåtet för en man att skilja sig från sin fru.

  3. Han svarade: "Vad har Mose befallt er?"

  4. De sa: "Mose tillät att man skrev ett brev för skiljsmässa och lämnade."

  5. Då sa Jesus: "För att era hjärtan var hårda skrev han det budet åt er,

  6. men från början gjorde Gud dem till man och kvinna.

  7. Därför ska en man lämna sin far och sin mor och förenas med sin fru.

  8. De två ska bli ett kött. Därför är de inte längre två utan ett kött.

  9. Eftersom Gud har slagit ihop ska man inte dela upp."

  10. När de hade kommit hem frågade lärjungarna om detta.

  11. Han svarade: "Den som lämnar sin fru och tar en annan är otrogen mot henne och

  12. om en fru lämnar sin man och tar en annan är hon otrogen."

  13. Några tog med små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem, men lärjungarna sa till dem.

  14. När Jesus såg det blev han besviken och sa: "Låt barnen komma till mig! Hindra dem det inte, för Guds kungarike tillhör de som är som dem.

  15. Jag menar vad jag säger. Den som inte tar emot Guds kungarike som ett litet barn kommer verkligen inte in i det."

  16. Han tog upp barnen i famnen, la händerna på dem och välsignade dem.

  17. När Jesus gick på vägen sprang en man fram till honom, föll på knä och frågade: "Gode Lärare! Vad ska jag göra för att få ärva evigt liv?"

  18. Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Det är bara Gud som är god.

  19. Du kan buden: Du ska inte mörda, vara otrogen, stjäla, svära falskt eller luras. Hedra din far och din mor.'"

  20. Mannen svarade: "Lärare! Allt detta har jag hållit sedan jag var ung."

  21. Jesus på honom och tyckte om honom. Han sa: "Du saknar en enda sak. Gå bort och sälj allt vad du äger och ge åt tiggarna. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig."

  22. Men mannen blev besviken över svaret och gick bort ledsen, för han ägde många saker.

  23. Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: "Det är så svårt för dem som har pengar att komma in i Guds kungarike!"

  24. Lärjungarna började undra över det han sa. Då sa Jesus igen: "Barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds kungarike!

  25. Det är lättare för en kamel att komma genom nålens öga än för en rik att komma in i Guds kungarike."

  26. Då undrade de ännu mer och frågade varandra: "Vem kan då bli räddad?"

  27. Jesus såg på dem och sa: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt."

  28. Då sa Petrus till honom: "Se, vi har lämnat allt och följt dig."

  29. Jesus svarade: "Jag menar vad jag säger. Ingen som lämnat hus, bröder, systrar, mor, far, barn eller åkrar på grund av mig och de goda nyheterna

  30. ska få mindre än hundra gånger tillbaka. Redan nu, mitt under förföljelser, ska de få hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar. Men i den tid som kommer ska de få evigt liv.

  31. Men många som är först kommer att bli sist och de sista först."

  32. De gick på vägen upp till Jerusalem. Jesus gick före dem och de undrade mycket. De som följde med dem var rädda. Jesus kallade på de tolv igen och började prata med dem om det som skulle hända honom:

  33. "Se, vi går nu upp till Jerusalem. Där ska Människosonen bli överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och överlämna honom åt hedningarna.

  34. De ska skratta åt honom, spotta på honom, piska honom och döda honom. Men efter tre dagar ska han uppstå igen."

  35. Jakob och Johannes, Sebedeus pojkar, kom fram till honom och sa: "Lärare! Vi vill att du gör något för oss som vi tänkte be dig om."

  36. Han frågade dem: "Vad vill ni att jag ska göra för er?"

  37. De svarade: "Låt oss få sitta till höger och vänster om dig i din härlighet!"

  38. Jesus sa: "Ni vet inte vad ni frågar om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker, eller döpas med det dop som jag blir döpt?"

  39. De svarade: "Det kan vi!" Jesus sa: "Ja, den bägare jag dricker ska ni dricka och det dop jag döps med ska ni bli döpta,

  40. men att sitta till höger eller vänster om mig kan jag inte ge bort. De är för dem som de förberetts för."

  41. När de tio andra hörde detta blev de besvikna på Jakob och Johannes.

  42. Jesus på dem och sa: "Ni vet att de som verkar vara hedningarnas ledare beter sig som härskare mot dem och att deras stora män styr över dem.

  43. Men så är det inte bland er, utan den som vill vara störst av er ska vara de andras tjänare,

  44. och den som vill vara först av er ska vara allas slav.

  45. Människosonen har ju också kommit, inte för att tjänas, utan för att tjäna och ge sitt liv till befrielse för många."

  46. De kom till Jeriko. När han gick ut från Jeriko igen med sina lärjungar och mycket annat folk, satt den blinde tiggaren Bartimeus, Timeus son, vid vägen.

  47. När han hörde att det var Jesus från Nasaret som kom började han ropa: "Jesus, Davids son! Ha medlidande med mig!"

  48. Många sa till honom strängt att han skulle vara tyst. Men han ropade istället mer: "Davids son! Ha medlidande med mig!"

  49. Jesus stannade och sa: "Kalla honom hit." De kallade på den blinde och sa: "Var inte orolig! Res dig! Han kallar på dig!"

  50. Då kastade han av sig sin mantel, rusade upp och kom fram till Jesus.

  51. Jesus pratade med honom och sa: "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Den blinde svarade: "Min Lärare, låt mig få se!"

  52. Jesus svarade: "Gå! Din tro har hjälpt dig." Då såg han och följde med Jesus på vägen.

Kapitel 11

  1. När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, skickade Jesus iväg två av sina lärjungar.

  2. Han sa till dem: "Gå in i byn som ligger framför er. När ni kommit in ska ni hitta ett bundet föl som ingen människa har suttit på än. Släpp det och ta det till mig.

  3. Om någon frågar: 'Varför gör ni så?' ska ni svara: 'Herren behöver det, men skickar snart tillbaka det."

  4. De gick iväg och hittade ett föl på vägen som var bundet vid en dörr och de släppte det.

  5. Några som stod där frågade dem: "Varför släpper ni fölet?"

  6. De svarade som Jesus hade sagt och de lät dem.

  7. De tog fölet till Jesus och la sina kläder på det och han satte sig på det.

  8. Många la ut sina kläder på vägen. Andra skar ner kvistar och löv på fälten som de la ut på vägen.

  9. De som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.

  10. Välsignat är vår far Davids kungarike som kommer! Hosianna i himmelen!"

  11. Jesus red in i Jerusalem och kom in i templet. När han hade sett sig omkring på allt och det blivit sent på dagen gick han till Betania med de tolv.

  12. Nästa dag, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig.

  13. Han fick på avstånd syn på ett fikonträd som hade löv. Han gick fram till det för att se om han kunde hitta något på det. Men när han kom fram hittade han bara löv för det var inte säsong för fikon.

  14. Då sa han till trädet: "Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig." Hans lärjungar hörde vad han sa.

  15. När de kom fram till Jerusalem gick han in i templet och började kasta ut dem som sålde och köpte i där. Han välte borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor.

  16. Han tillät ingen att bära saker genom templet.

  17. Han undervisade dem och sa: "Det står skrivet: 'Mitt hus ska kallas ett hus för bön för alla folk.' Men ni har gjort det till en rövarkula."

  18. Översteprästerna och de skriftlärda hörde och letade efter ett tillfälle att döda honom. De var rädda för Jesus eftersom allt folket förundrades över hans undervisning.

  19. När det blev kväll gick de ut ur staden.

  20. På morgonen gick de förbi fikonträdet igen och det hade torkat från roten.

  21. Petrus kom ihåg och sa till Jesus: "Rabbi! Titta! Fikonträdet som du förbannade har torkat!"

  22. Jesus svarade: "Tro på Gud!

  23. Jag menar vad jag säger. Om någon säger till detta berg: 'Upp med dig!' och 'Kasta dig i havet!' och inte tvekar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska hända, då ska det bli så för honom.

  24. Därför säger jag till er: Allt vad ni ber om och önskar, tro att ni har fått det så ska det bli så för er.

  25. När ni står och ber så förlåt om ni har något emot någon så att också er Far i himlen ska förlåta er era synder."

  26. De kom till Jerusalem igen. När han gick omkring i templet kom översteprästerna, de skriftlärda och de äldste fram till honom.

  27. De sa till honom: "Vad har du för rätt att göra såhär?" eller "Vem har gett dig frihet att göra såhär?"

  28. Jesus svarade: "Jag har en fråga till er. Om ni svarar mig så ska jag också svara er vilken rätt jag har att göra såhär.

  29. Var Johannes dop från himlen eller från människor? Svara på det!"

  30. Då diskuterade de med varandra och sa: "Om vi svarar: 'Från himlen' så frågar han: 'Varför trodde ni då inte på honom?'

  31. Vi kan svara: 'Från människor'", men det vågade de inte för folket, för alla menade att Johannes verkligen var en profet.

  32. De svarade alltså: "Det vet vi inte." Då sa Jesus: "Då säger inte jag heller vilken rätt jag har att göra såhär."

Kapitel 12

  1. Han började prata med dem i liknelser: "En man planterade en vingård, satte en häck omkring den, grävde en pressbalja och byggde ett vakttorn. Sedan hyrde han ut den åt bönder och reste iväg.

  2. När det vad rätt tid skickade han en tjänare till bönderna för att få en del av vingårdens frukter från dem.

  3. Men de fångade honom, misshandlade honom och skickade tillbaka honom utan frukt.

  4. Mannen skickade en tjänare till. Honom slog de i huvudet och kränkte.

  5. Mannen skickade ännu en, men honom dödade de. På samma sätt gjorde de med många andra. De misshandlade några och dödade andra.

  6. Mannen hade en enda älskad son. Honom skickade han till slut till dem, för han sa: 'De kommer i alla fall att ha respekt för min son.'

  7. Men bönderna sa till varandra: 'Detta är han som ska få arvet. Kom! Vi dödar honom, så blir arvet vårt!'

  8. När de fångat honom dödade de honom och kastade ut honom ur vingården.

  9. Vad ska nu vingårdens ägare göra? Han ska komma och döda bönderna och ge vingården åt andra.

  10. Har ni inte läst stället i skriften: 'Den sten som byggarna kastade bort har blivit en huvudsten.

  11. Herren har gjort detta och det är underbart i våra ögon.'"

  12. De ville gripa honom men de vågade inte för folket. De visste att liknelsen handlade om dem. De lät de honom vara och gick iväg.

  13. De skickade några fariséer och herodianer för att de skulle sätta dit honom med någon fråga.

  14. De kom nu och sa: "Lärare! Vi vet att du är ärlig och inte böjer dig för någon. Du säger inte vad en människor vill höra utan säger sanningen. Du undervisar Guds väg. Är det rätt att betala skatt till kejsaren eller inte? Ska vi eller ska vi inte?"

  15. Han förstod deras skådespel och svarade: "Varför försöker ni sätta dit mig? Ta hit en peng så att jag får se på den."

  16. De tog dit en peng och han frågade dem: "Vems bild och namn är detta?" De svarade: "Kejsarens."

  17. Då sa Jesus: "Ge det som är kejsarens till kejsaren och det som är Guds till Gud." De förundrade sig mycket över honom.

  18. Några av sadducéerna kom till honom. De menar att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom:

  19. "Lärare! Mose skrev till oss att om någon har en bror som dör och lämnar en fru men inga barn, då ska han ta sin brors fru till sin fru och få barn åt sin bror.

  20. Nu fanns det sju bröder. Den förste tog sig en fru men dog utan att få några barn.

  21. Den andra tog henne också, men han dog också utan att få några barn. Samma sak hände med den tredje.

  22. Ingen av de sju fick några barn. Sist av alla dog också frun.

  23. Vems fru ska hon vara vid uppståndelsen när alla uppstår? Alla hade ju haft henne som fru."

  24. Jesus svarade: "Lurar ni inte er själva med er fråga? Ni förstår varken skriften eller Guds kraft.

  25. När de döda uppstår gifter de sig inte och gifts inte bort utan är som änglarna i himlen.

  26. Och när det kommer till de döda, att de uppstår, har ni inte läst i Moses bok där det står om busken. Gud sa till honom: 'Jag är Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud'.

  27. Han är inte Gud för de döda utan för de levande. Ni lurar er själva."

  28. En av de skriftlärda hade hört deras diskussion och tyckte att Jesus hade svarat bra. Han frågade Jesus: "Vilket är det viktigaste av alla bud?"

  29. Jesus svarade: "Det viktigaste är detta: 'Hör, Israel! Herren är vår Gud. Herren är den enda.

  30. Du ska älska Herren din Gud med hela ditt hjärta, hela din själ, hela din tanke och hela din kraft.'

  31. Sen kommer detta: 'Du ska älska din medmänniska som dig själv.' Det finns inget bud som är större än dessa."

  32. Den skriftlärde sa: "Bra, Lärare! Det du säger är rätt, att han är den enda och att det inte finns någon annan.

  33. Att älska honom med hela sitt hjärta, hela sitt förstånd, hela sin kraft och att älska sin medmänniska som sig själv, det är bättre än alla brännoffer och slaktoffer.'"

  34. Jesus förstod att han hade svarat ärligt och sa: "Du är inte långt från Guds kungarike." Efter det vågade ingen ifrågasätta honom längre.

  35. När Jesus undervisade i templet ställde han en fråga: "Varför säger de skriftlärda säga att Kristus är Davids son?

  36. David själv sa i den helige Anden: 'Herren sa till min herre: Sitt på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter.'

  37. David kallar honom för herre. Hur kan han då vara hans son?" Folket tyckte om att lyssna på honom.

  38. Jesus undervisade dem och sa : "Akta er för de skriftlärda som gärna går omkring i finkläder, gärna blir igenkända på torget,

  39. gärna sitter längst fram i synagogan och tar de bästa platserna vid vid bordet.

  40. De äter upp änkornas mat och gömmer sig bakom långa upprepade böner. De ska få en hårdare dom."

  41. Jesus satte sig mitt emot kistorna för insamling och såg hur folket kastade ner pengar i dem. Många rika kastade i mycket pengar.

  42. En fattig änka kom och kastade ner två lepton, som är ett litet mynt.

  43. Jesus kallade på sina lärjungar sa: "Jag menar vad jag säger. Den fattiga änkan kastade mer i kistorna än alla de andra.

  44. De andra kastade ner vad de hade över, men hon kastade det hon behövde. Hon kastade allt vad hon ägde, hela sitt liv."

Kapitel 13

  1. När han gick ut ur templet sa en av hans lärjungar till honom: "Lärare! Se vilka stenar och vilka byggnader!"

  2. Jesus svarade honom: "Ser du dessa stora byggnader? Här ska inte lämnas två stenar på varandra utan allt ska verkligen rivas ner."

  3. När han satt på Olivberget mitt emot templet och de var ensamma frågade Petrus, Jakob, Johannes och Andreas:

  4. "Berätta för oss när detta ska hända och vad tecknet är på att allt detta ska bli verklighet."

  5. Jesus avbröt dem och sa: "Akta er så att ingen lurar er.

  6. Många ska komma i mitt namn och säga: 'Det är jag' och de kommer att lura många.

  7. När ni får höra krig och rykten om krig så ska ni inte bli rädda. Det måste hända, men då är det inte slut än.

  8. Folk ska starta krig mot folk och kungarike mot kungarike. Det kommer att bli jordbävningar och svält på många platser. Detta är verkarnas början.

  9. Akta er! De kommer att ta er till Rådet och till synagogor. Ni kommer att misshandlas och ställas till svars inför landshövdingar och kungar på grund av mig, som vittnen för dem.

  10. Men först måste de goda nyheterna spridas till alla folk.

  11. När de som griper er får tag i er ska ni inte förbereda vad ni ska säga utan säga det ni får i den stunden. För det är inte ni som pratar utan den helige Ande.

  12. En bror ska då lämna sin bror till att dödas och en far sitt barn. Barn ska kriga mot sina föräldrar och döda dem.

  13. Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.

  14. När ni får se den avskyvärda ödeläggelsen vara där den inte borde vara (den som läser detta förstår) då ska de som är i Judéen fly till bergen.

  15. Den som är på takterassen ska inte gå ner eller gå in för att hämta något från sitt hus.

  16. Den som är på fältet ska inte gå tillbaka för att hämta sin mantel.

  17. Stackars de som är gravida eller ammar på den tiden!

  18. Be att det inte ska hända på vintern!

  19. För den tiden ska bli så svår att det inte hänt något liknande sedan början när Gud skapade världen fram till nu och inte heller kommer att hända.

  20. Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli räddad. Men för de utvaldas skull, dem som han har utvalt, har han förkortat tiden.

  21. Om någon då säger till er: 'Se! Här är Kristus! Se! Där är han!' Tro inte på dem!

  22. Det ska komma falska Kristusar och falska profeter. De ska göra övernaturliga handlingar för att försöka lura de utvalda.

  23. Men akta er! Jag har nu sagt allt till er i förväg.

  24. På den tiden, efter svårigheten, ska solen släckas och månen inte ge sitt ljus.

  25. Stjärnorna ska falla från himlen och himelens krafter skakas.

  26. Då ska de se människosonen komma bland molnen med mycket kraft och härlighet.

  27. Han ska skicka ut änglarna och samla ihop sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens slut till himlens slut.

  28. Förstå liknelsen om fikonträdet. När kvisten blivit mjuk och bladen skjuter ut vet ni redan att sommaren är nära.

  29. På samma sätt vet ni att detta står vid dörren när ni ser allt detta hända.

  30. Jag menar vad jag säger. Detta släkte ska inte försvinna förrän allt detta händer.

  31. Himlen och jorden ska försvinna, men mina ord ska verkligen inte försvinna.

  32. Men om den dagen och den stunden vet ingen något, varken änglarna i himlen eller Sonen, bara Fadern.

  33. Akta er och var vakna! Ni vet inte när tiden är här.

  34. Som en man på långresa som lämnar sitt hus och ger sina tjänare frihet över sina egna uppgifter och befaller dörrvakten att hålla vakt

  35. befaller jag er: Vakta! Ni vet inte när husets herre kommer, om det är på kvällen eller vid midnatt eller när tuppen galer eller på morgonen.

  36. Annars kanske han finner att ni sover när han plötsligt kommer hem.

  37. Vad jag säger till er det säger jag till alla: Håll vakt!"

Kapitel 14

  1. Två dagar senare var det påsk och det ojästa brödets fest. Översteprästerna och de skriftlärda letade efter ett smart sätt att gripa och döda Jesus.

  2. De sa: "Inte under festen, annars kommer folket att göra uppror."

  3. När han var i Betania i Simon den spetälskes hus och låg till bords kom en kvinna som hade en behållare av alabaster med olja av exklusiv äkta nardus. Hon bröt sönder behållaren och hällde oljan på hans huvud.

  4. Några blev besvikna och sa till varandra: "Varför förstöra oljan så?

  5. Man hade kunnat sälja den för mer än tre hundra denarer och gett till tiggarna." De sa till henne.

  6. Jesus sa: "Låt henne vara. Varför gör ni henne orolig? Hon har gjort något bra mot mig.

  7. Tiggarna har ni alltid hos er och ni kan när som helst göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.

  8. Hon gjorde det hon kunde. I förväg smorde hon min kropp till begravningen.

  9. Jag menar vad jag säger. Var de goda nyheterna än sprids i hela världen, där ska också det som hon gjort berättas för att påminna om henne."

  10. Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna för att överlämna Jesus till dem.

  11. När översteprästerna hörde det blev de glada och lovade Judas pengar. Sedan sökte han efter en bra tid att överlämna Jesus.

  12. På första dagen i det ojästa brödets fest, när man slaktade påsk-lammet, sa Jesus lärjungar till honom: "Var vill du att vi ska gå och förbereda så att du kan äta påsk-lammet?"

  13. Då skickade han iväg två av sina lärjungar och sa till dem: "Gå in i staden. Ni kommer att möta en man som bär en kruka vatten. Följ honom.

  14. Där han går in ska ni säga till husets ägare: 'Läraren frågar: Var finns gästsalen där jag ska äta påsk-lammet med mina lärjungar?'

  15. Han ska visa er ett stort rum på ovanvåningen som är förberett och färdigt. Förbered åt oss där."

  16. Lärjungarna gick iväg och kom in i staden. De såg att det var så som Jesus hade sagt och de förberedde påsk-lammet.

  17. När det blev kväll kom Jesus dit med de tolv.

  18. När de låg till bords och åt sa Jesus: "Jag menar vad jag säger. En av er ska överlämna mig. En som äter med mig."

  19. Då blev de illa till mods och frågade en efter en: "Det är väl inte jag?"

  20. Han sa till dem: "Det är en av de tolv, den som doppar med mig i skålen.

  21. Människosonen går verkligen bort, som det står om honom, men stackars den människa som överlämnar människosonen! Det hade varit bättre för den människan om hon inte blivit till."

  22. När de åt tog han ett bröd, välsignade det, delade det och gav åt dem och sa: "Ta emot. Detta är min kropp."

  23. Han tog en bägare, tackade och gav åt dem. Alla drack av den.

  24. Han sa till dem: "Detta är mitt blod, avtalets blod, som blir uthällt för många.

  25. Jag menar vad jag säger. Jag ska inte dricka från vinträdets frukt förrän dagen då jag dricker det i Guds kungarike."

  26. När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.

  27. Jesus sa till dem: "Alla kommer att falla. Det står skrivet: 'Jag ska slå herden och fåren ska spridas.'

  28. Men när jag uppstått ska jag gå före er till Galiléen."

  29. Då svarade Petrus honom: "Även om alla andra faller ska inte jag det."

  30. Jesus sa till honom: "Jag menar vad jag säger. Redan idag under natten, innan tuppen har galit två gånger, ska du förneka mig tre gånger."

  31. Petrus svarade bestämt: "Även om jag måste dö med dig så ska jag ändå inte förneka dig." De andra sa på liknande sätt.

  32. De kom till platsen som kallas Getsemane. Jesus sa till sina lärjungar: "Sitt kvar här när jag ber."

  33. Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han var skakad och tyngd.

  34. Han sa till dem: "Min själ är så ledsen att den dör. Stanna här och vakta."

  35. Han gick en liten bit längre bort och la sig på marken och bad att han skulle slippa stunden om det var möjligt.

  36. Han sa: "Pappa! Far! Allt är möjligt för dig. Ta bort denna bägare från mig. Men inte vad jag vill utan vad du vill!"

  37. Sedan kom han tillbaka och såg att de sov. Han sa till Petrus: "Simon, sover du? Du kunde inte vakta en enda timme.

  38. Vakta och be att ni inte ska kommer in i frestelse. Anden vill men köttet är svagt."

  39. Han gick iväg igen och bad med samma ord.

  40. När han kom tillbaka såg han att de sov igen, för deras ögon var tunga. De visste inte vad de skulle svara honom.

  41. För tredje gången kom han tillbaka och sa då till dem: "Ni sover fortfarande och vilar! Det räcker nu. Nu är det dags för människosonen att överlämnas i syndarnas händer.

  42. Res er! Vi går. Han som överlämnade mig har kommit."

  43. Just då, när han fortfarande pratade, kom Judas som var en av de tolv. En folkhop med svärd och slagträn var med honom. De var utsända av översteprästerna, de skriftlärda och de äldste.

  44. Överlämnaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Det är han som jag kysser. Grip honom och led bort honom säkert."

  45. När han kom dit gick han genast fram till Jesus och sa: "Rabbi!" och kysste honom med eftertryck.

  46. Då grep de Jesus och tog fast honom.

  47. En av dem som stod där drog sitt svärd och slog mot översteprästens tjänare och skar av honom örat.

  48. Jesus pratade med dem och sa: "Som mot en rövare gick ni ut med svärd och slagträn för att ta mig.

  49. Varje dag har jag varit med er i templet och undervisat, men ni grep mig inte där för att det som står skrivet skulle uppfyllas."

  50. Då övergav alla honom och flydde.

  51. De grep en ung man som följde honom. Han var bara klädd i ett linnetyg över nakenheten.

  52. Men han lämnade linnetyget kvar och flydde undan naken.

  53. De tog med Jesus till översteprästen. Där samlades alla överstepräster, de äldste och de skriftlärda.

  54. Petrus följde honom på avstånd ända in i översteprästens palats. Där satt han tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.

  55. Översteprästerna och hela Rådet sökte efter ett vittne mot Jesus för att kunna döda honom, men de hittade inget.

  56. Många anklagade honom, men anklagelserna stämde inte med varandra.

  57. Någon ställde sig upp och anklagade honom och sa:

  58. "Vi hörde honom säga: 'Jag ska förstöra detta handgjorda tempel och efter tre dagar bygga upp ett annat som som inte är handgjort.'"

  59. Men inte heller här stämde deras berättelser överens.

  60. Då reste sig översteprästen upp i mitten och frågade Jesus: "Försvarar du dig inte? Varför säger de såhär om dig?"

  61. Men han var tyst och svarade inte. Översteprästen frågade honom ännu en fråga: "Är du Messias, den välsignades son?"

  62. Jesus svarade: "Det är jag, och ni ska få se människosonen sitta till höger om makten och komma på himlens moln."

  63. Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: "Vad ska vi ha vittnen till?

  64. Ni hörde hånet mot Gud! Vad säger ni?" Alla dömde honom skyldig till döden.

  65. Några började spotta på honom. De täckte över hans ansikte, slog honom med knytnävarna och sa till honom: "Profetera." Också rättstjänarna slog honom i ansiktet.

  66. När nu Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit.

  67. När hon fick syn på Petrus där han satt och värmde sig såg hon på honom och sa: "Du var också med Jesus från Nasaret!"

  68. Men han förnekade och sa: "Jag varken vet eller förstår vad du menar." Sedan gick han ut till porten. [Då gol en tupp.]

  69. När tjänstekvinnan fick se honom där sa hon ännu en gång till dem som stod i närheten: "Han är en av dem."

  70. Petrus förnekade igen. En liten stund senare sa de som stod intill Petrus: "Du måste vara en av dem, för du är också från Galiléen."

  71. Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte mannen som ni pratar om!"

  72. Då gol tuppen för andra gången och Petrus kom ihåg vad Jesus hade sagt till honom: "Innan tupen galer två gånger ska du förneka mig tre gånger." Han föll ihop och grät.

Kapitel 15

  1. På morgonen när översteprästerna hade fattat sitt beslut med de äldste, de skriftlärda och hela Rådet, tog de med sig Jesus och lämnade honom bunden till Pilatus.

  2. Pilatus frågade honom: "Är du judarnas kung?" Han svarade honom: "Du säger så."

  3. Översteprästerna anklagade honom mycket.

  4. Pilatus frågade honom igen: "Varför försvarar du inte dig? Se hur mycket de anklagar dig!"

  5. Men Jesus försvarade sig inte, och Pilatus förundrade sig.

  6. Vid festen brukade han släppa en fånge som de önskade skulle bli fri.

  7. Det fanns en som kallades Barabbas som var fängslad tillsammans med rebellerna som hade mördat i upproret.

  8. Folket kom dit och började kräva att Pilatus skulle göra som han brukade.

  9. Pilatus frågade dem: "Vill ni att jag ska frige judarnas kung?"

  10. för han visste att översteprästena hade tagit dit Jesus för att de var avundsjuka.

  11. Men översteprästerna hetsade folket att hellre släppa Barabbas fri.

  12. Pilatus frågade ännu en fråga: "Vad vill ni då att jag ska göra med honom som ni kallar judarnas kung?"

  13. De ropade: "Korsfäst honom!"

  14. Pilatus frågade dem: "På grund av vilket brott?" Men de ropade ännu mer: "Korsfäst honom!"

  15. Eftersom Pilatus ville göra folket nöjda släppte han Barabbas. Han lät piska Jesus och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

  16. Soldaterna tog med sig honom in i palatset, alltså Pretoriet, och samlade hela vaktstyrkan.

  17. De klädde honom i lila och satte på honom en krona som de flätat av törne.

  18. De började hylla honom: "Var hyllad, judarnas kung!"

  19. De slog honom i huvudet med vassrör och spottade på honom. De föll ner på knä och bad till honom.

  20. När de hade hånat honom tog de av honom det lila och satte på honom hans egna kläder. Sedan tog de ut honom för att korsfästa honom.

  21. De tvingade en som gick förbi att bära hans kors. Det var Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus far, som var på väg från fältet.

  22. De tog Jesus upp till platsen Golgata, vilket översatt betyder dödskallens plats.

  23. De gav honom vin blandat med myrra, men han tog inte emot det.

  24. De korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig, genom att kasta lott om vem som skulle få vilken del.

  25. Det var den tredje timmen som de korsfäste honom.

  26. Ovanför honom stod anklagelsen mot honom skriven: "Judarnas Kung."

  27. De korsfäste två rövare med honom, en till höger om honom och en till vänster.

  28. De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sa: "Haha! Du river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar!

  29. Rädda dig själv och stig ner från korset!"

  30. På samma sätt hånade också översteprästerna och de skriftlärda och sa till varandra: "Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa!

  31. Kristus, Israels kung, kom nu ner från korset så att vi får se och tro." Också de som var korsfästa med honom hånade honom.

  32. När den sjätte timmen kommit blev det mörkt i hela landet. Mörkret var kvar till ända till nionde timmen.

  33. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloí, Eloí, lemá sabaktaní?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du lämnat mig?"

  34. Några av dem som stod där hörde det och sa: "Se! Han ropar på Elia!"

  35. En av dem sprang och fyllde en svamp med vinäger, satte den på en vasspinne, gav honom att dricka och sa: "Vänta! Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom!"

  36. Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.

  37. Templets skynke slets i två stycken, från toppen till botten.

  38. När centurionen som stod mitt emot honom såg att han gav upp andan så, sa han: "Den mannen var verkligen Guds Son."

  39. Där var också några kvinnor som såg på på avstånd. Maria från Magdala, Maria som var Jakob den yngre och Joses mor och Salome var bland dem.

  40. De hade följt honom och tjänat honom när han var i Galiléen. Det var också många andra som hade vandrat med honom upp till Jerusalem.

  41. Det var nu tillredelsedag, alltså dagen före vilodagen, och det hade blivit kväll.

  42. Josef från Arimatea var en respekterad rådsherre som också väntade på Guds kungarike, vågade gå in till Pilatus och bad där om Jesus kropp.

  43. Pilatus undrade om Jesus redan var död och kallade till sig centurionen och frågade.

  44. När han fått veta av centurionen gav han Jesus kropp till Josef.

  45. Josef köpte då ett linnetyg som han rullade in Jesus i när han tagit ner honom. Han la honom i en grav som var uthuggen ur en klippa och rullade fram en sten över gravens ingång.

  46. Maria från Magdala och Joses mor Maria såg var han blev lagd.

Kapitel 16

  1. När vilodagen var över, köpte Maria från Magdala, den Maria som var Jakobs mor och Salome kryddor som luktade gott för att gå iväg och smörja honom.

  2. Tidigt på morgonen på första dagen i veckan kom de till graven redan vid soluppgången.

  3. De sa till varandra: "Vem ska rulla bort stenen från ingången till graven åt oss?"

  4. När de såg efter insåg de att stenen redan var bortrullad, för det var en mycket stor sten.

  5. När de kom in i graven såg de en ung man som satt till höger klädd i långa vita kläder. De blev rädda.

  6. Men han sa till dem: "Bli inte rädda! Ni letar efter Jesus från Nasaret, han som korsfästes. Han har uppstått. Han är inte här. Titta! Där är platsen där de la honom.

  7. Gå iväg och säg till hans lärjungar och Petrus: 'Han ska gå före er till Galiléen. Där ska ni få se honom, som han sagt.'"

  8. De gick ut och flydde bort från graven, för de blev rädda och chockade. De sa inget till någon för att de var rädda.

  9. [När han hade uppstått på morgonen den första dagen i veckan visade han sig först för Maria från Magdala som han hade kastat ut sju demoner ur.

  10. Hon gick och berättade det för dem som hade följt honom och som nu sörjde och grät.

  11. Men när de hörde att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på henne.

  12. Efter det visade han sig i en annan form för två av dem som var på väg ut mot landet till fots.

  13. De gick och berättade det för de andra, men de trodde inte på dem heller.

  14. Sedan visade han sig också för de elva när de låg till bords. Han förebrådde dem för deras otro och deras hårda hjärtan för att de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden från de döda.

  15. Han sa till dem: "Gå ut i hela världen och predika de goda nyheterna för allt det skapade.

  16. Den som tror och blir döpt ska räddas, men den som inte tror ska dömas.

  17. Dessa bevis ska följa dem som tror: De ska kasta ut demoner i mitt namn. De ska prata nya språk.

  18. De ska ta upp ormar i händerna. Om de skulle få i sig något dödligt gift så ska det inte skada dem alls. De ska lägga händerna på sjuka och de ska bli friska."

  19. Efter att Herren Jesus hade pratat med dem åkte han upp till himlen och satte sig till höger om Gud.

  20. De gick ut och predikade över allt. Herren arbetade med dem och bekräftade ordet genom de bevis som följde.]