Invandrare

Idag ska vi prata om ämnet invandring. Det är inte ett lätt ämne, men jag ska ge er några bibliska perspektiv. Bibeln är full av berättelser om invandrade och utvandrade. Ibland var det på grund av krig, ibland hungersnöd, ibland för att Gud uttryckligen sa att de skulle lämna sitt land. Jag kommer att utgå från tre punkter.

  1. Ta hand om invandraren
  2. Alla kulturer är inte lika bra
  3. Vi tillhör ett annat land

Ta hand om invandraren

Elaine Eksvärd är i trettioårsåldern och jobbar som konsult inom retorik. Hon skriver såhär i en debattartikel:

Min mamma är född och uppvuxen i Brasilien och ”vandrade in” i Sverige 1973. Hon kan köpa att hon kallas för invandrare 39 år senare, samtidigt som hon skämtsamt brukar fråga ”Hur länge måste man vandra in i det här landet?”. Hon är inte lika road av epitet ”andra generationens invandrare”, som jag och mina generationskamrater får. Hon förklarar: ”Du har aldrig vandrat in här, du är svensk Elaine.”

Hennes två stora frågor är alltså:

  1. Hur länge ska min mamma kallas invandrare?
  2. Varför kallas jag som är född i Sverige för invandrare?

Hur lång tid ska det ta att räknas som svensk? Att kallas invandrare hade kanske inte varit ett problem såvida alla människor behandlats lika. Problemet är att de som kallas invandrare eller har utländskt klingande namn har det svårare att få jobb och bostad. En forskningsrapport som Diskrimeneringsombundsmannen låtit göra visar att det är svårare att få jobb om du har ett utländskt klingande namn. När Gud talade till Mose om hur Israel skulle leva när de kom in i det land som Gud lovat dem tog han upp ämnen som vi idag skulle kalla invandring och integration.

När en främling bor hos er i ert land, ska ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. 3 Mos 19:33-34

När Gud pratar med Israel om hur de ska behandla invandraren som kommer till deras land och vill bo där befaller han dem för det första att inte förtrycka dem. För oss kan det handla om att inte diskriminera dem som har ett ”utländskt” utseende eller ge människor olika förutsättningar utifrån deras namn.

Det andra Gud säger är att Israel ska räkna invandrarna som om de var föda i landet. De ska räkna dem som om de kom från deras eget folk. För oss skulle det kunna handla om att sluta kalla folk för invandrare, för så länge de kallas invandrare så är de inte en av oss. Ännu mer så med dem som är födda i Sverige! De måste väl vara svenskar om något?

Det sista Gud säger till Mose är varför de ska göra allt detta. Vad är då anledningen? Jo, Israel hade själva varit främlingar i Egypten. De kunde relatera till att vara främlingar. De visste vad det var att inte vara välkomna i ett samhälle. För oss gäller insikten att det hade kunnat vara du eller jag. Det hade kunnat vara du som diskriminerades på grund av ditt namn eller din hudfärg. Ta därför emot främlingen som du själv hade velat bli mottagen. Vad kan vi då lära oss om invandring av Guds riktlinjer till Israel?

  1. Invandrarna får inte behandlas illa
  2. Invandrarna ska behandlas som om de var födda i landet
  3. Behandla invandraren som du själv hade velat bli behandlad. Det hade kunnat vara du!

Alla kulturer är inte lika bra

När Gud ska föra Israel in i det land som han lovat dem varnade han dem att inte ta efter den fruktansvärda kultur som fanns i länderna omkring.

Var starka! Följ troget allt som står skrivet i Moses lagbok, och vik inte av från det åt vare sig höger eller vänster. Beblanda er inte med dessa folk som är kvar bland er. Ni får inte åkalla deras gudars namn och svära vid dem, inte tjäna och tillbe dem, utan ni skall hålla er till Herren, er Gud, så som ni hittills har gjort. Josua 23:6-8

Samma sorts uppmaning finns i Nya Testamentet där Paulus i 2 Kor 6 uppmanar de kristna i staden Korint att inte blanda sig med de andra som bor i staden utan skilja sig från deras orenhet. När någon flyr eller flyttar till Sverige tar de naturligtvis med sin kultur, sin religion och sina värderingar. Detta gäller både spanjorer, amerikaner och iranier.

Det finns svagheter och styrkor i alla kulturer. Men det finns saker som vi helt enkel inte kan acceptera i Sverige som hade varit helt acceptabelt i andra kulturer. Det finns exempelvis inte plats för kvinnlig könsstympning i Sverige. Det är olagligt här men del tillåtet i många andra länder. Vi accepterar heller inte prostitution eller andra sorters människohandel fast att det ses som ett legitimt yrke på flera platser i Europa. Vi accepterar inte att män beter sig sexistiskt eller behandlar kvinnor som ägodelar. De som gör det gör fel.

Det måste finnas gränser för vad som är tillåtet i Sverige! Bara för att vi har en skyldighet att ta hand om den som är i en utsatt situation betyder inte det att de kan bete sig hur som helst när de kommer hit eller att allt människor gör eller tycker är okej. Det jag säger nu är inte att den svenska kulturen är den bästa av alla kulturer. Det tycker jag verkligen inte. Det finns saker i vårt land och kultur som jag tror är fel och som borde förbjudas. Det finns också i vår kultur många saker som inte är acceptabelt för någon som vill följa Jesus.

Vad kan vi lära oss av Guds instruktioner till Israel? Alla kulturer är inte okej. Det finns saker som vi måste säga nej till och förbjuda fast att de är legitima i andra kulturer.

Vi tillhör ett annat land

Raol Wallenberg föddes 1912 och arbetar under andra världskrigets slut (på 40-talet) som svensk diplomat i Ungern. Där ser han hur massvis med judar förs bort, fängslas och dödas. Vad gör han? Han börjar gömma judar i byggnader som tillhör den svenska ambassaden och som diplomat för Sverige skriver han ut svenska pass till dem. Massvis med pass. Han ger ett nytt och tryggare medborgarskap till dem som höll på att dödas. Deras nya medborgarskap blev deras räddning. Det uppskattas att Raol genom sitt handlande räddade tiotusentals judar undan förintelsen.

Samma sak har Gud gjort för oss. Jesus har skrivit ut nya pass till oss och Bibeln talar om att vi nu har vårt medborgarskap i himlen. Detta är mitt tredje perspektiv på frågan om invandring. Vi som tillhör Jesus tillhör inte längre Sverige på samma sätt som de andra som bor här. När vi tog emot Jesus blev vi medborgare i ett nytt land och vi har en ny kung. Sverige och den svenska regeringen är därför inte vår första lojalitet. Eftersom jag fått ett nytt medborgarskap har jag nu mer samhörighet med Ali som tror på Jesus men är född i Afghanistan än med min granne som är född och uppvuxen i Sverige, men inte tror på Gud. Detta ställer hela frågan om invandring på kant. När Paulus skriver till församlingen i Galatien visar han hur de tidigare gränserna blivit utsuddade.

Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte längre jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet. Gal 3:26-29

Jag ska ge er ett bibelställe till innan vi slutar. När Jesus lärjunge Johannes fick se in i framtiden fick han en försmak av Guds egentliga plan för mänskligheten. Han såg inte varje land för sig. Han såg inte rika och fattiga i olika nivåer. Han såg inte olika språk i olika grupperade kategorier!

Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer Upp 7:9

Alla folk, stammar, länder och språk står enade inför Gud. Detta är Guds längtan för oss människor. Att vi ska ha gemenskap med honom och att vi genom denna gemenskap också ska ha gemenskap med varandra. Denna gemenskap bryter de gränser som vi har satt upp och förenar alla under en enda kung: Jesus!