Kristet liv

Två pojkar, jag kallar dem Jöns och Kent var bästa vänner. De var grannar och brukade gå tillsammans till skolan. Deras föräldrar tyckte att det var säkrast så, för på vägen till skolan fanns det ett stup som de absolut inte ville att någon av deras pojkar skulle trilla ner i. På hemvägen brukade de dock gå själva, för de slutade inte samma tid.

Jöns pappa hette Sven och han brukade säga till Jöns: "Se till att du inte går för nära kanten till stupet på vägen hem." När Jöns gick från skolan tänkte han därför mycket på stupet. Han brukade gå längst med kanten och titta ner på det hemska avgrunden. Han undrade ibland hur nära "för nära" var. Han visste inte så noga.

Kents pappa var av ett annat slag. Han brukade säga till Kent: "Skynda dig hem efter skolan, så att pannkakorna inte svalnar." Kent älskade pannkakor, därför tänkte Kent aldrig på stupet. Han tänkte bara på pannkakor. Gyllenbruna smörstekta jordgubbssyltade gräddtoppade pannkakor. Han sprang raka vägen hem från skolan, för han ville verkligen inte missa pannkakorna.

Vem av Jöns och Kent tror ni löpte störst risk att trilla ner för stupet? Jöns såklart! När vi funderar på frågan vad jag kan göra som kristen är det lätt att vi fastnar i listor med olika saker som är skadligt och som vi inte bör göra. Vi tänker: Hur mycket av detta kan jag göra innan det blir dåligt? Psykologisk forskning visar att det faktiskt är troligare att du trillar dit om du tänker så. Tänk istället som Kent: Vart är jag på väg någonstans och satsa allt du har på att komma dit!