Lovsång för att Gud är Gud

Jes 6:1-5 Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. Och de ropade till varandra: Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet. Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. Jag sade: Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot.

I mötet med Gud blir Jesaja tydligt påmind om sin egen litenhet och samma sak gäller dig.

I somras (2018) var det varit många eldsvådor i Sverige. Jag vet inte om ni följde nyheterna, men när det brann i Älvdalen blev elden så stor att brandmännen sa: Den är så stor att vi inte kan släcka den. Vår förmåga att tämja elden nådde sin gräns. Elden blev för stor.

Tänk nu istället att samma brandmän fick i uppgift att släcka solen. Det skulle bara vara patetiskt. Vi skulle skicka upp brandmännen i en raket med en massa vatten, men hela expeditionen skulle smälta och förångas innan de ens kommit fram. De skulle inte ens vara i närheten att släcka solens eldsvåda.

I Bibeln står det att Gud är som en förtärande eld. Att komma nära Gud är som att närma sig solen. Utmaning: Tänk på vem du sjunger och ber till! Han är mycket större än du. Han är värd din lovsång!